blink, blink
Att vara vit i Kenya är ibland som att vara en apa i en bur. Många människor stirrar väldigt mycket. I och med att just det här med hudfärg är så oerhört känsligt i Sverige där mörka människor är minoritet leker vi lite med tanken på hur det hade sett ut och fått för följder om rollerna var motsatta.
Till exempel är det oerhört vanligt att man hör folk som skriker ordet "msungu" efter en. Detta är ett glåpord för "vit människa". Tänk om det var tvärtom och vi ropade "svarting" eller något liknande efter varje mörk människa som går förbi (vilket säker händer en hel del, men det är ju inte socialt accepterat).
Ett annat exempel är att man kan få betala högre pris på bussarna och på marknader. Tänk om det var tvärtom och chauffören för Skånetrafiken säger "15 kr för dig, 15 kr för dig, 15 kr för dig. Hoppsan, 20 kr för dig, tack.", när en svart människa hoppar på (den busschauffören hade blivit stämd för diskriminering och fått betala skadestånd).
Denna helgen har varit riktigt lugn, men så är det ju för det mesta här i Kenya. I lördags tog vi matatun ner i stan och gick till en marknad där de sålde massor av vackra afrikanska saker. Vi blev sjukt lurade på priset men också sjukt nöjda med våra inköp, så vi klagar inte. Tintin fick tag i två sjukt fina korgväskor, två par örhängen och en liten skulptur av massajfolk. Jag köpte en passficka och ett superhärligt tyg med vackert mönster.
Idag har vi varit på barnhemmet igen, och Tintin lärde Mburu att flirta. Såhär duktig var han:
(okej funka inte att lägga upp bilder, provar imorgon)
Puss och kram och god natt
Vattenlöst
Vattnet har försvunnit igen, vi har nu varit utan vatten i 2 dygn. Vet ni hur stor del vatten är av det vardagliga livet?
- Jag vill duscha.. just det, går inte
- Jag vill gå på toa... just det, går inte
- Jag vill tvätta händerna efter att jag gått på toa... just det, går inte
- Jag vill ha en kopp te... just det, går inte
- Jag vill ha ett glas juice... just det, går inte (finns inga rena glas, och det går inte att diska)
- Jag vill ha ett glas vatten... just det, finns inte
- Jag vill borsta tänderna... just det, går inte
Vi är sjukt handikappade här för tillfället!
För att göra illa värre har det varit en sjukt varm dag i Nairobi idag (vilket gjort oss sjukt svettiga, vilket gör att vi suktar ännu mer efter en dusch), så för att svalka oss några timmar och gå på toaletten åkte vi till Westgate (galleria), käkade och kollade på bio. Kommer in i biosalongen, som är gigantisk, och är helt ensamma! Händer inte speciellt ofta (möjligtvis enbart i Afrika), så vi kände att det var ett ypperligt tillfälle för en rolig bild.
Agnes rumpa
För tillfället ligger vi och drömmer om duschar, och tänker igenom vad vi har gjort sedan vi duschade senast, för ca 2.5 dygn sedan.
- Sovit två nätter i 25 graders värme.
- Spenderat en dag på barnhemmet, bland flugor, getter, kiss, sopor, höns och smutsiga barn.
- Gått igenom två afrikanska slummarknader, där de bland annat torkar fisk och promenerar åsnor (odören på dessa ställen är något utöver det vanliga, går inte att beskriva, måste upplevas).
- Vistats i trafik med oändligt mycket damm och ett avgaslager som nästintill kan skådas med blotta ögat
- Suttit inklämda i lokala Matatos (bussar) med svettiga Kenyaner och loppätna säten.
- Promenerat ca en mil i damm och otvättade kläder.
Någon som vill ha en kram?
Det mesta av detta kan vi hantera. Det jobbigaste är toalettsituationen. Den ser ut som följande:
Tänk er att ni delar en toalett på fyra personer, tänk er nu att den toaletten inte blivit spolad på två dygn. Luktar inte så gott, och du besöker den bara i absoluta nödfall.
Nu ber vi alla att tänka en extra gång ikväll hur lyckliga ni är som kan sätta på kranen och få rent friskt vatten att tvätta er med och att dricka, för det är långt ifrån alla här i världen som kan göra det.
Sov gott :)
En helt vanlig Onsdag i Kenya
En helt vanlig onsdag i Kenya. Gårdagen var som vilken annan dag på barnhemmet, en massa barn med alldeles för mycket energi, x antal kenyaner som prompt försökte tvinga på oss mat och stort medlidande för alla djuren som verkligen inte har det lätt där borta. Men trots dessa vanligheter helt fantastiskt som alltid. Vi kom lagom till barnens lunch, fick reda ut lite gnabb och tjafs i form av att Mburu kom på hur kul det var att ta av sig skorna, sticka in foten (med en strumpa som säkert inte blivit tvättad sedan tillverkning och som tro mig luktar värre än någon fotsvett ni någonsin kan föresälla er) i munnen på James som protesterade kraftigt men då istället fick båda fötterna petade i öronen. Vilket höll på ett tag. kan verkligen inte klandra James som inte var med på den leken!
Vidare till skolan fick vi idag hålla i en engelska-lektion helt själva! Det var kul, det tog dock ett tag innan vi fattade att det var oss dem kallade på när dem räckte upp handen skrek ”techa”.. Det bästa av allt var absolut att vi kunde göra på vårt sätt och slippa bli frustrerade över övriga lärares brist på pedagogik. Idag lärde barnen sig motsvarelser, med framgång dessutom. Mycket skoj!
Senare fram på kvällen försvann Agnes och var borta oroväckande länge, medans jag däremot fick utstå några extra böner, bli påpekad för min storlek och utstå historier om mzungos (vita människor på swahili). När Agnes till min stora glädje dök upp igen var hon täckt med vatten och helt slut. Hon hade alltså fått order om att hämta vatten, jag blev innerligt besviken när jag fick höra att hon inte bar dunken på huvudet.
Efter att vi en stund senare lyssnat på ”mom” när hon pratade allvar med två pojkar som inte skött sig i skolan, som slutade med ”om jag hör någonting från er lärare igen eller från ett annat barn så ska jag döda er” vilket alltid används för att hota med, gick vi hem. Med dem sista orden att vi fick lova att påminna dem här två killarna att om dem missköter sig igen så dödar vi dem.
Det kanske mest förvånande under gårdagen var när vi satt på vårt vanliga ställe där Ngash kommer och hämtar oss på kvällarna. Då han ringde och sa att han var fast i trafiken men att vi kunde gå hem Dunco så länge som inte bor långt därifrån vilket var helt okej för oss. Vii satt, väntade på ytterligare ett telefonsamtal innan vi skulle gå och drack vår smoothie när det plötsligt kom fram en total främling, presenterade sig och sa att han hade blivit skickad av Ngash för att hämta oss, så det var bara att glatt följa med ner och hoppa in i bilen med en total främling i Krenya!
This is life i Africa!!
Om det är något som barnen gillar så är det att bli fotograferade, här riktade jag kameran åt Agnes som lugnt satt och lekte med en liten tjej som inte syns i bild, och två sekunder senare försvann även Agnes huvud ur bild.
Cathrine från Frankrike och barn som fortfarande fascineras av vårt europeiska hår!
Tack till alla er
Vi vill ägna detta inlägg till alla vänner som läser det vi skriver. Framförallt vill vi tacka alla er som tar sig tid att kommentera! Det är fantastiskt kul att läsa! Ni gör det verkligen roligt för oss att skriva ner vad som händer här borta. Keep up the very good work! Tack så mycket
För övrigt väntar vi på pizza som nyss beställts, den ska avnjutas i allra högsta bemärkelse, efter det vår högprioriterade lässtund och sen får det nog vara läggis som gäller. För att vara tipp topp och hänga med i 30 barns tempo under en dag så är sömn nyckeln till överlevnad. Vilket vi båda omfamnar med glädje!
God natt vänner!
Kompromisser
Vissa saker man tar för givet hemma i Sverige är långt ifrån självklara här i Kenya. Till exempel fick vi här om kvällen laga och äta mat i totalt bäckmörker, eftersom att strömmen gick just som vi höll på att koka spagetti. Tintin har lyckats få med sig en minimalisk, liten nyckelringsficklampa (sug på det ordet) som har visat sig oerhört användbar. Middagen fick då avnjutas på balkongen (där det inte finns några möbler) bara för att där lyste månen och stjärnorna upp så pass att man kunde pricka munnen med gaffeln.
Idag har vi ström men vi går istället utan vatten. Vilket innebär att det går inte att diska, tvätta, spola eller duscha. Duscha framför allt hade varit trevligt eftersom en av ungarna på barnhemmet kissade på Agnes idag (för andra gången denna resa). Vi får minst sagt kompromissa lite när det gäller personlig hygien här. Kommer bli en storsanering så fort vi anländer till Sverige i Mars.
Elephant Orphanage
Ännu en vecka har passerat, den än så länge bästa söndagen sedan vi anlände till Nairobi är även den förbi. I helgen har vi bland annat besökt dem mest bedårande elefantungarna vi någonsin skådat, ätit en väldigt lång och god lunch med tre stycken från FNs högkvarter i Nairobi samt DNs ända journalist från Afrika, besökt biografen för att se The Green Hornet, ett barn från barnhemmet har (för andra gången) kissat i Agnes knä, tagit en titt Kents botaniska trädgård och shoppat lite turistgrejer på Westgate. Kort och gott.
The elephant orphanage är en absolut fantastisk grej där föräldralösa elefanter och noshörningar runt om i Kenya omhändertas tills dem själva väljer att sluta sig till sina äldre vänner i nationalparken av Nairobi.Det var absolut otroligt att se dem små liven leka med varandra och även djurskötarna att ta hand om dem. En sak är säker, vi vill båda komma tillbaka och jobba på the elephant orphanage i framtiden!
Man kan adoptera elefanter och då få förmåner som att få komma och vara med när dem ska läggas för att sova, träffa noshörningar och boka privat besök med sin adopterade elefant eller noshörningar för att få en närmare titt. Det är väldigt enkelt att donera för att hjälpa detta fantastiska ställe från deras hemsida som verkligen är värd en titt. Gå in på http://www.sheldrickwildlifetrust.org/ !!
Lite söta bilder på söta barn...
... här är bilderna vi inte hade tålamod nog att lägga ut igår. De är från gårdagens besök på barnhemmet.
Vincent.
Ruben med hela handen i munnen vid lunch. Haha, han är lurig den ungen, men ack så charmig!
Ruben, Hilda och Vincent.
Walle.
Idag tar vi en liten barnhemspaus, hoppas kunna åka dit i morgon. Istället tänkte vi äta brunch på Westgate, köpa en ny bok till Tintin för den knäppisen tog bara med sig två stycken (jag har laddat upp med fem) och kanske umgås lite med Ngash om han kan slita sig från studion en stund i eftermiddag. Mercy har åkt till sina föräldrar över helgen så henne träffar vi först igen på måndag.
Ha en trevlig fredag
hälsningar från Nairobi
Interiör
Efter att vi nu visat er söta bilder på söta barn under tre veckors tid misstänker vi att ni fått en något förskönad bild av barnhemmet. Därför får ni här bilder och fakta om hur dessa barns tillvaro faktiskt ser ut.
På barnhemmet finns det
tre "toaletter" som 52 barn delar på. Toaletterna har inga handfat, inga duschar, inget rinnande vatten, inte ens toalettpapper finns det. Bara ett hål i marken. För tillfället är det fullt i avföringshålen, då används istället en balja (som vanligt vis används till att tvätta kläder) i väntan på tömning.
Mat lagas i stora kastruller över öppen eld. Vanligtvis, som på bilden nedan, lagas det Ugali och någon läskig grönsaksröra till barnen. Efter att du fått en rostig plåttallrik med mat gäller det bara att hitta någonstans att sitta. Matbord och stolar finns inte till hands så istället får marken, golvet och trappor fungera som lunchmatsal. Här är bestick absolut överskattat.
Så här ser Ugalin ut när den är färdig, som en stor degklump. Här ställer barnen sig i kö och en av de äldre barnen skär ut en bit och lägger upp på tallriken med några slevar läskig grönsaksröra. Allt sköts från golvet!
När det är dags för rengöring av barnen tar man fram en balja med kallt vatten och börjar skrubba med en borste. Inte speciellt populärt bland barnen men det är ju helt förståeligt, de är kalla som små isbitar när de har badat färdigt.
De minsta barnen sover på madrasser i Moms rum, och de lite äldre sover i sovsalar, det finns en för pojkar och en för flickor. Här sover de 3-4 barn i varje säng. Varje barn har en hylla i garderoben där de förvarar sina kläder.
Så ser det ut. Ganska annorlunda från vår trevliga, rena, ordnade tillvaro i Sverige.
Lite bilder från vår dag...
I skolan på religionskunskaps lektionen. Rätt intressant faktiskt. Om hur Jesus gjorde sina lärjungar till "fishers of men".
Vår lunch. Rätt mycket mat avsett för enbart två personer. Syntes ingen skillnad före och efter vi tagit för oss.
Sjukt trötta efter en dag med massor av lek och skoj.
Vi har också lagat mat till vårt kära värdpar idag. spagetti carbonara fick det bli. Riktigt gott, tror dock inte att Ngash var lika förtjust.
Nu ska vi sova riktigt gott! Dröm sött från Agnes och Tintin
Vi spricker - bokstavligen!
Ni flesta av er vet nog att vi båda två innan vi åkte var väldigt oroliga över vad i all världen vi skulle äta när vi kom hit. Allting verkade i våra Afrikaovetande huvud helt och hållet oätligt och vi visste att kilona skulle rasa under dem två månaderna vi spenderar i Nairobi. Vi vill nu bara säga till er alla där ute som är oroliga och väntar er två spinkar återvända till trygga Sverige i mars – DET ÄR HELT OCH HÅLLET OSANNING!!
Vart vi än tittar finns det mat, vem vi än pratar med vill dem ge oss mat, vart vi än hamnar får vi mat. Det är ett ständigt, och då menar vi ständigt, ätande och efter några försök att neka som varit absolut till ingen nytta brukar vi inte ha något annat val än att ge efter, tugga, le, svälja och berömma den utmärkt talangfulla kocken. Ingen kan bli gladare än om man säger att maten dem nyss gjort är god, dem kan leva på det i evigheter. Dessutom är våra portioner i jämförelse till Kenyanerna (även dem fyra åriga barnen på barnhemmet) minimala. Så trots att vi ger efter av ren vänlighet och hugger in i maten som allt som oftast ser motbjudande ut, äter upp och berömmer är det aldrig tillräckligt. Dem tycker att vi äter ohälsosamt lite och dem känner alla ett visst behov av att göda oss så att vi växer till en (enligt Kenyanerna) hälsosam form. Det har till och med gått så långt att ”mom” på barnhemmet vill vara med när vi äter för att kontrollera att vi äter vi tillräckligt – vi måste snart göra någonting åt detta problem!!
Vi har verkligen försökt att slå våra kloka huvud ihop för att göra någonting åt detta ät-problem och vi har länge försökt med att lura i dem att vi bara äter två mål om dagen i Sverige, alltså frukost och middag. Det går inte hem!
Nu drar vi verkligen big time nytta av magproblemen och skyller fortfarande på vi inte riktigt än kan äta, dock vet vi båda två att dem inte kommer gå på det hur länge som helst. Vi behöver hjälp, så, om ni har några förslag på hur vi ska ta itu med mat-problemet tveka inte att kommentera..
Lite saker vi lärt oss om kenyaner...
Kvällarna här hemma spenderar vi gärna läsandes våra böcker. Tintin njuter av Harry Potter och Halvblodsprinsen och jag skrattar så jag får kramp av Liftarens Guide till Galaxen -böckerna. Detta tycker kenyanerna är skumt…
Ngash: ”If you want to hide something from an African person, hide it in a book”
Vi tyckte det var coolt med de fina flätorna många av de afrikanska kvinnorna har och pratade om att kanske göra det också. Detta trodde kenyanerna var omöjligt. Tydligen behöver man en speciell hårtyp…
Dunco: ”This is real African hair (pekar på Maggies huvud), I put my finger in it and comes out with crème from last year!”
I Kenya är viktidealen lite annorlunda än i Sverige. Att vi inte tog nedanstående kommentar som en komplimang hade kenyanerna lite svårt att förstå…
Emilie: ”You are starting to grow fat, good! Soon you will look like a real Kenyan person.”
Hemma hos reportage
På grund av magsjuka, matförgiftning och annat liknande har de senaste fyra dagarna varit förvånansvärt långtråka. Eftersom vi hela tiden måste ha snabb tillgång till toalett har vi varit tvungna att stanna i civilisationen över helgen. Igår gjorde vi ett snabbt besök på Westgate för att käka middag på Artcoffee. Idag har vi gjort ett snabbt besök på The Junction för lunch på Java och biobesök (vi såg Faster, värdelös).
Så på grund av brist på mer intressanta saker att skriva om gör vi ett litet hemma hos reportage. Ett sådant som syster Ellen brukar göra i sin blogg. Ett sådant där hon lägger ut ”bilder med bara fina saker på”. Fast vi tänkte att vi skulle lägga ut bilder med bara fula saker på, för motsatsen hade blivit en utmaning lite väl komplicerad för en måndagskväll. Så här ser det i alla fall ut på vårt rum i South B, Balosa, Nairobi.
(Vi var också tvungna att stanna till på Nakumatt, snabbköp, på vägen hem från The Junction idag för att köpa luftrenare och doftdöljare till toaletten här hemma, haha)
Italiensk middag på svenska
Lördagens tillställning blev inte mindre än middag med en gammal bekant som just nu är belägen i Nairobi. Drygt fyra år har gått sedan vi sist träffade denna otroliga man och då i New York. Igår återförenades vi igen över en mycket god middag på en väldigt mysig italiensk restaurang i centrum. Det var framförallt mycket trevligt att umgås med någon från samma kultur och dessutom prata lite svenska. Tack så mycket Kent för den oerhört trevliga lördagskväll!
I övrigt mår vi betydligt bättre och kan knappt vänta tills vi återigen ska besöka barnhemmet i morgon. Idag blir det förmodligen en liten tripp till "the farm" och antagligen en middag bestående av kanin och get. Det ska bli kul!
Plötsligt händer det!
Vi båda två har länge undrat när vi skulle åka på den förväntade Afrikanska magsjukan, kanske lite feber och huvudverk. Tiden är inne. Jag, Tintin, satt ribban igår med feber, huvudverk och en liten grad av magsjuka. Till min enorma besvikelse bestämde Agnes och värdarna att göra hemmalagad hamburgare och pommes. Något som jag suktat efter sedan dag två i Nairobi, kul! För att sota för det mycket elaka matvalet är Agnes mage inte heller som den en gång har varit idag så nu är det vatten- och CocaColadrickande för hela slanten, en Harry Potter bok och en och annan film. Jag tror vi börjar med baksmällan!
Själavård eller hjärntvätt?
Idag har varit en hektisk dag på barnhemmet. En tjej från Frankrike har precis anlänt till barnhemmet för att volontär arbeta, precis som oss. Hon är väldigt gullig, trevlig och ambitiös. Och Agnes får praktisera lite av sin tres mal Francais. Dessutom var det massor av barn på besök, riset kokade över på lunchen, Ibrahs byxor sprack (hela grenen) och geten smet. Geten hann under sin korta frihet springa ett varv runt kvarteret (med ett dussin barn jagandes efter sig), stånga Ruben i magen så att han trillade rakt på Alexia som trillade och slog sitt huvud i stentrappan och fick näsblod. Riktigt kaos. Dessutom hade vi med oss ett gäng hopp-rep till barnen idag, vilket ledde till att större delen av den så kallade köksinredningen revs ner.
Trots allt detta hade vi lite tid över för att sitta och titta igenom några av de skolböcker som de bygger sin undervisning på i skolan där många av barnhemmets barn studerar och där vi hjälper till med undervisning i engelska. Såhär stod det i Naturkunskapsboken;
"Detta är träd och plantor, det är Gud som har skapat dem. Träd och plantor behöver vatten för att överleva, därför skapade Gud regn. Nu skall vi tacka Gud för att han skapade plantorna. Sedan skall vi tacka Gud för att han gör så att det regnar så att plantorna kan överleva."
Såhär stod det i Socialstudies boken;
"Detta är en kvinna som ber till Gud. Be till Gud gör vi för att våra önskningar skall besvaras. Gud är snäll. Gud skapade oss. Gud älskar oss. Därför måste vi vara trogna Gud. Därför är det bra att be."
"Gud har gett dig din utbildning. Gud har fört din lärare till dig. Du skall därför göra som din lärare säger."
Lite annorlunda än vad vi fick lära oss i skolan. Barnen börjar studera detta vid fem års ålder.
Något annat vi också har lite svårt att anpassa oss till i den Kenyanska undervisningen är hur linjalen ofta används som annat än mätstock.
Nu skall vi äta tillsammans med Ngash och Mercy. Ngash lagar mat och vi är hungriga!
I morgon skall vi tillbaka till barnhemmet igen :)
Turister för en gång skull
Vårt första äventyr i sällskap av endast oss själva!
Efter en väldigt lugn morgon bestämde vi oss för att ta en taxi till ett köpcenter där Java coffehouse är beläget som har världens godaste, och då menar jag världens godaste, mocha shake. Där satt vi i oändligt många timmar och frossa i cheescake, brownie och fruktsallad (extra stor mocha shake också så klart). Till vår stora förvåning och glädje passade vi för en gång skull in, det var till och med två sällskap från Sverige på samma servering som oss, för första gången i Nairobi kände vi oss som riktiga hederliga svenska turister!
Efter njutningen av att sitta och prata svenska med endast varandra och frossa i godsaker gick vi och firade vår turist dag med biotittande, The Tourist.
Nu har vi precis ätit pizza och ska snart lägga oss i väntan på nya äventyr under morgondagen som innefattar barnhemmet och antagligen en massa sömn efter det.
Hoppas att allt är bra hemma, att snön är borta och att dagarna blir ljusare. Till alla LRKare, jag saknar er, verkligen!
/Tintin
Sammanfattning i bilder
Här är vad vi har gjort de senaste två dagarna:
På restaurangen där vi käkade bl.a. krokodil tillsammans med Ngash, Mercy, Danco, Maggie och Dena
Drack världens godaste Dubbel Mocka Milkshake på Nairobi Java Restaurang
Ännu en dag på barnhemmet. Lilla Baby Gift fick presenter från Sverige, och vi åkte på utflykt med några av de andra, lite större barnen.
Mercy, Dena och Maggie lagade en rätt som de kallar för Ugali. Typ majskaka med konsistens som riktigt klibbig mannagrynsgröt, som man äter tillsammans med lite kött och lite grönt. Roligt var att man alltid äter det med händerna! Slibbigt men mättande.
Mätta!
Käkat på en tokig restaurang idag, riktigt coolt men troligen det ställe med mest turister vi varit på sedan vi kom hit. Ganska skönt att inte vara de enda Msungus för några timmar. Ingen som skriker "How are you" efter dig (det enda många av dem kan på engelska, de blir rätt ställda när man svarar, de vet inte riktigt vad de ska göra då, haha). Fick i alla fall en rejäl måltid innehållande bland annat struts och krokodil. Till efterrätt; cheesecake, inte lika god som min men fortfarande helt ok. Och väldigt gott kenyanskt kaffe.
mums, krokodil i Nairobi National Park
Running is the answer to everything
Ännu en dag som varit allt bortom förväntningarna har passerat. På morgontimmarna (som här i Afrika är från 11 till 15) bestämde vi oss för att följa med Ngash och titta på en spelning där hans kompisar skulle sjunga och uppträda. Varför inte tänkte vi, musiken är verkligen intressant och efter att lärt känna dem lite bättre var det ju kul att se hur dem jobbar också. Så vi åkte, stannade så klart till på vägen hemma hos en av dem, där jag och Agnes väntade i bilen och blev tillsagda att det bara skulle ta två minuter. En halv timme senare kom Ngash och Danco (en av vännerna som också skulle spela) helt obekymrade tillbaka. Men om det är någonting vi räknat ut vid det här laget är det hur Afrikanerna aldrig lever efter klockan. Så vi åkte vidare och efter fem min stannade bilen igen, vi gick in och köpte smoothies och efter fem minuters bilfärd insåg vi att vi var tillbaka där vi började. Där gick vi upp till den andra vännen (som vi inte kommer ihåg vad han heter) och drack vår smoothie, kollade lite på tv och pratade. Efter en stund ramlade in mer och mer hiphop killarmed kepsar och bagyjeans i vår ålder. Efter en stund spela dem en skiva och började helt ogenerat att dansa. Där satt vi i soffan med ett gäng afrikanska dansare förstummade och handlingsförlamade, låt oss säga att dem fyra dansarna hö hrm hö hade andra fördelar än bara fantastiska danskunskaper. Mums.....
Helt plötsligt var vi på väg ut igen och återigen en kort bilfärd var vi framme vid destinationen. Detta var alltså en sorts välgörenhet spelning för att uppmana befolkningen att använda preventivmedel. Därför hölls eventet i ett slumområde inte så långt ifrån där barnhemmet ligger. Det var minst sagt uppskattat och väldigt roligt att se Ngash, Danco och han som vi inte k
an komma ihåg vad han heter uppträda (vi tror han heter Owen). Den underbara stämningen och underhållningen blev inte sämre av att Owen (om det nu är det han heter) mot slutet tog upp fem barn och åt gången och lät dem dansa med honom scenen. Vilket var helt otroligt roligt att titta på, danskulturen skiljer sig ganska kraftigt från Sverige, tänk er MTVs hiphop och rappares bakgrundsdansares höftrörelser och rumpor men 15 år yngre så har ni barnen på scenen igår. Dock var vi båda minst sagt lite distraherade av dem andra fyra manliga dansarna som också var på scenen..
Efter spelningen åkte vi tillbaka för att återigen ta en smoothie där vi kom att diskutera sporter och vilka stora idrottare vi har i Sverige (Zlatan, Henke Larsson och Lundberg är välkända). Vi fick också höra (inte helt oväntat) att Kenyaner är väldigt vassa på att springa. "You know when the mom is getting birth and the baby cries? Kenyans, they run!"
FV: Danco, Ngash och Owen (från och med nu kallar vi honom det)
En nästan helt vanlig dag i Afrika
En väldigt lugn dag med härligt avslut. Precis dem orden förklarar vår gårdag. Efter att ha varit hemma hela dagen och tvättat, kollat på Harry Potter, läst, kollat tv, småätit och promt försöka få igång vattnen som tog slut vid tre tiden kom Mercy och Ngash och hämtade oss för att åka till biografen. Till vår förvåning såg den exakt ut som vilken bio som helst. Där mötte upp deras fyra vänner och bestämde oss efter många om och men för att titta på Tron Legacy, värsta killfilmen ever, som tro det eller ej absolut var underhållande. Alla köpte, än en gång till vår förvåning, en coola och popcorn och för en gång skull sen vi kom hit kände vi oss inte helt tagna av situation, detta har vi ju för en gång skull varit med om innan. Hittills hade detta varit en nästan vanlig dag!
När filmen senare var slut, typ klockan tolv, då den vanliga svensken åker hem, bestämde dem sig för att vi skulle åka till ett annat ställe och fika. Så en kaffe latte vid halv ett på natten gjorde i alla fall inte mig tröttare, vilket är nyckeln till att umgås med sex afrikaner halva natten – det var intensivt. Men om det är någonting som vi svenskar borde ta efter så är det att skratta mer och framförallt högre, vilket ingen skyr i detta land. Dem var absolut underbar hela högen och tyckte det var lika roligt varje gång dem sa någonting som chockade oss, tex att den ena tjejens pappa hade 31 syskon, 16 med en mamma och 15 med en annan mamma. Det var liksom inte that big of a deal…
Någonting som vi verkligen också vill framföra är hur underbara våra kära husvärdar är. Ngash och Mercy är fantastiska människor. Det tog två dagar, sedan kände vi oss som hemma här hos dem. De är otroliga! (Ngash är artist så om du söker på Ngashville på Youtube så kan du lyssna på hans låtar, nytt album kommer i April).
