jambokenya

Efter en lång biltur och en fantastisk helg är vi tillbaka i Nairobi. Mombasa är en otrolig stad. Om det är för alla oväntade händelser beskrivna nedan, den helt otroligt fantastiska stranden, det klarblå vattnet, vackra fiskarna, trevliga folket med filosofin hakuna matata eller det faktum att vi på vägen från och till Mombasa såg giraffer, elefanter och zebror precis vid vägen som gjorde denna resa till ett minne för livet vet vi inte. Kanske var det dem alla tillsammans, men i vilket fall har det varit en oerhört bra helg, vi gillar Mombasa.

När vi körde in på hotellområdet efter en smått plågsam biltur såg vi skylten ”Ni går nu in på ett alkohol fritt och rök fritt område”. En liten besvikelse då vi har fått en förkärlek till en lokal öl som hade suttit riktigt fint efter en lång olidligt varm resa i bilen. Under lunchen dag två åkte vi in till stan (rättare sagt en bensinmack) för att äta och helt plötsligt dök Owen, Owens bror Fidel och deras kompis Simbo upp på parkeringen. Lagom chockade kändes det för några ögonblick förutom värmen att vi satt på samma gamla pizzeria som vi alltid äter på i Nairobi. När vi efter att tittat på Owens gig kom hem gick jag och Agnes ner till stranden för att ta oss en titt då vi spenderat förmiddagen vid en av hotellets pooler. Där satt vi i mörkret och pratade när Agnes som tittade åt vänster kisade och blev tyst en lång stund. Ur mörkret kom en kamel promenerandes bara någon meter förbi oss medens vi båda gapade av förvåning och snabbt ögade igenom mörkret för att hitta dess ägare.

Morgonen därpå gick vi ner för att ta ett morgondopp i havet. Där träffade vi på en kille som kallade sig Kapten Ken med rastafariflätor iförd endast kalsonger och en massa jamaicanska smycken. Han sålde in en resa med hans glasbåt där vi kunde titta på filskar och snorkla – coolt tänkte vi. Så efter några timmar vid poolen gick vi ner till stranden igen för att träffa Kapten Ken, som inte var där. Lite små besvikna gick vi och satte oss för att ta vår efterlängtade öl på ett ställe vid namn Pirates precis vid båtarna och väntade. Efter en stund kom en liten tjej fram och frågade om vi kunde vara med på bild tillsammans med henne. Visst tänkte vi, så hela familjen kom över till vårt bord och fotade blev vi. Några minuter senare kom dem alla fram igen för att visa hur fotot blev, då tog dem alla våra grejer, våra öl och gick bort till deras bord så det var ju bara gladeligen att följa efter. Där satt vi tills solen gick ner och drack artigt upp alla de ölen dem fortsatte att beställa in, tills servitören kom fram knackade oss på axeln och sa att vi hade en vän som ville att vi skulle sällskapa dem nägra bord bort. Där sitter ingen mindre än Fidel och Simbo och vinkar glatt. Vi bestämde oss för att åka med Kapten Ken tidigt dagen efter istället.

Så vi ställde klockan tidigt för att gå ner till stranden för ytterligare ett morgondopp. Till vår stora förvånelse upptäcker vi att vattnet har försvunnit, i alla fall många meter, alla botarna som under gårdagen låg i vatten var nu strandade. Men till vår förtjusning såg vi Kapten Ken komma skuttandes med hopprep, sina kallingar och rastaflätorna uppsatta i två höga tottar sjungande högt. Med hakuna matata i varannan mening som på swahili betyder ”inga bekymmer”.

Så vi gick upp för att byta om till båtturen, träffade Fidel och Simbo på vägen som bestämde sig för att följa med. Agnes, jag, Fidel, Simbo, båtföraren och Kapten Ken gav oss ut till havs. Det var fantastiskt och skönare kille än Kapten Ken får man leta efter.

När vi senare var på väg hem (tillsammans med Simbo och Fidel då vi av någon anledning inte fick åka tillsammans med dem andra i den stora bilen) blev vi halvvägs stoppade av polisen. Det var tydligen något problem med bilen, men Simbo fixade det hela snyggt genom at ge poliserna några av Owens skivor och sa att dem var nära vänner och den andra i bilen faktiskt är Owens bror. Så med ett par glada poliser vinkandes bakom oss fortsatte vi glatt vår resa tillbaka mot Nairobi. Detta är Afrika!

Fidel provade också på att hålla

Sjöborre och Agnes tillsammans med Kapten Ken

Vi var tvungna att stanna och fota detta fantastiska ögonblick. Vilda elefanter precis vid vägen!