Etiopisk middag och 14 falls

Först av allt, tack så mycket alla som redan har skänkt pengar och engagerar sig i insamlingen. Vi har redan fått in en hel del pengar och är oerhört tacksamma. Keep up the good work!
Fredagskväll spenderade vi tillsammans med 10 andra volontärer på en Etiopisk restaurang som heter The Smart Village. Det är kul att käka för alla äter från samma fat och man äter med händerna, men det smakar sådär. Helt ok ändå, fast Emilie, som är från Kenya kunde inte låta bli att beställa in lite ugali istället för det sura, etiopiska brödet (som vi inte kommer ihåg vad det heter). Tänk er en gammal kall vit disktrasa som börjat tillta en brun nyans och luktar sådär surt som bara disktrasor kan, blanda i lite gummisubstans så har ni det etiopiska brödet.
Igår åkte vi 2 timmar i mwtato till en grannstad som heter Tikha och sedan vidare ut i vildmarken. Destinationen var ett ställe som heter 14 falls och är just det 14 vattenfall. Supercoolt! Ännu coolare blev det när vi frågade guiderna om det var möjligt att gå in bakom fallen. "jadå, inga problem. Vi bara simmar genom så kan man stå där inne sen." Jag ska inte ljuga, vi var ganska tveksamma. Det såg absolut livsfarligt ut med de tunga strömmarna och vattnet som dånar bland stenarna. De tre kenyanska killarna sa att dem kunde hoppa i och klättra upp för att sen hoppa från vattenfallet för att visa att det var okej. Bra tänkte vi, då kan vi titta och se hur farligt det ser ut (att simma då, hoppa skulle inte falla oss in) vilket såg overkligt enkelt ut. Dem hoppade i smidiga som katter, simmade några tag sen var dem framme på andra sidan. Men det var även det smutsiga vattnen och den kolossala skummassan som höll oss från att hoppa i.. Men tillslut körde vi enligt den enkla principen "Vi kommer ångra oss om vi inte gör det". Så med lite hjälp (mycket hjälp) från de kenyanska pojkarna lyckades vi med många livsfarliga situationer ta oss upp för strömmen och genom fallet. Så där satt vi, på en sten, bakom ett vattenfall i Kenyas vildmark. Perfekt läge för vår standard replik: "Hur fan hamna vi här!?".
Här var det bara det jobbiga kvar, att komma över strömmen till andra sidan. Eftersom vi båda två hade fått det klart för oss av de tre kenyanerna att vi inte alls det var starka simmare var vi en gnutta skakiga.
Agnes hade en beundrare som vägrade släppa hennes hand och som av någon anledning torkade sina kalsonger på huvudet.
Här har vi Sanna, vår svenska kompis.

Kommentarer
Postat av: Mor Eva

Coolt !!!

2011-02-20 @ 12:45:30
Postat av: farmor elsie

Fy va Ni är vågliga, va rädda om Er.

2011-02-20 @ 15:24:12
Postat av: Mormor Anita

Härligt att ni vågar göra det som ni annars skulle ångra att ni inte gjorde. Det ger på sikt en användbar självtillit. Men ändå ...... simma lugnt! Kram från mormor

2011-02-20 @ 16:34:44
Postat av: Paulina

Vilka äventyr. Så underbart vackert de måste varit. Tur ni hoppade i så ni inte ångrade er. Va rädda om er. kram

2011-02-20 @ 18:44:34
Postat av: Igge

Injera, bakas på 'teff'. Kanske Agnes ändå i smyg tycker att det är lite mumsigt efter tiden i Addis?



Nu är SJUKT coola.

2011-02-20 @ 20:21:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0