Kompromisser
Vissa saker man tar för givet hemma i Sverige är långt ifrån självklara här i Kenya. Till exempel fick vi här om kvällen laga och äta mat i totalt bäckmörker, eftersom att strömmen gick just som vi höll på att koka spagetti. Tintin har lyckats få med sig en minimalisk, liten nyckelringsficklampa (sug på det ordet) som har visat sig oerhört användbar. Middagen fick då avnjutas på balkongen (där det inte finns några möbler) bara för att där lyste månen och stjärnorna upp så pass att man kunde pricka munnen med gaffeln.
Idag har vi ström men vi går istället utan vatten. Vilket innebär att det går inte att diska, tvätta, spola eller duscha. Duscha framför allt hade varit trevligt eftersom en av ungarna på barnhemmet kissade på Agnes idag (för andra gången denna resa). Vi får minst sagt kompromissa lite när det gäller personlig hygien här. Kommer bli en storsanering så fort vi anländer till Sverige i Mars.
Elephant Orphanage
Ännu en vecka har passerat, den än så länge bästa söndagen sedan vi anlände till Nairobi är även den förbi. I helgen har vi bland annat besökt dem mest bedårande elefantungarna vi någonsin skådat, ätit en väldigt lång och god lunch med tre stycken från FNs högkvarter i Nairobi samt DNs ända journalist från Afrika, besökt biografen för att se The Green Hornet, ett barn från barnhemmet har (för andra gången) kissat i Agnes knä, tagit en titt Kents botaniska trädgård och shoppat lite turistgrejer på Westgate. Kort och gott.
The elephant orphanage är en absolut fantastisk grej där föräldralösa elefanter och noshörningar runt om i Kenya omhändertas tills dem själva väljer att sluta sig till sina äldre vänner i nationalparken av Nairobi.Det var absolut otroligt att se dem små liven leka med varandra och även djurskötarna att ta hand om dem. En sak är säker, vi vill båda komma tillbaka och jobba på the elephant orphanage i framtiden!
Man kan adoptera elefanter och då få förmåner som att få komma och vara med när dem ska läggas för att sova, träffa noshörningar och boka privat besök med sin adopterade elefant eller noshörningar för att få en närmare titt. Det är väldigt enkelt att donera för att hjälpa detta fantastiska ställe från deras hemsida som verkligen är värd en titt. Gå in på http://www.sheldrickwildlifetrust.org/ !!
Lite söta bilder på söta barn...
... här är bilderna vi inte hade tålamod nog att lägga ut igår. De är från gårdagens besök på barnhemmet.
Vincent.
Ruben med hela handen i munnen vid lunch. Haha, han är lurig den ungen, men ack så charmig!
Ruben, Hilda och Vincent.
Walle.
Idag tar vi en liten barnhemspaus, hoppas kunna åka dit i morgon. Istället tänkte vi äta brunch på Westgate, köpa en ny bok till Tintin för den knäppisen tog bara med sig två stycken (jag har laddat upp med fem) och kanske umgås lite med Ngash om han kan slita sig från studion en stund i eftermiddag. Mercy har åkt till sina föräldrar över helgen så henne träffar vi först igen på måndag.
Ha en trevlig fredag
hälsningar från Nairobi
Interiör
Efter att vi nu visat er söta bilder på söta barn under tre veckors tid misstänker vi att ni fått en något förskönad bild av barnhemmet. Därför får ni här bilder och fakta om hur dessa barns tillvaro faktiskt ser ut.
På barnhemmet finns det
tre "toaletter" som 52 barn delar på. Toaletterna har inga handfat, inga duschar, inget rinnande vatten, inte ens toalettpapper finns det. Bara ett hål i marken. För tillfället är det fullt i avföringshålen, då används istället en balja (som vanligt vis används till att tvätta kläder) i väntan på tömning.
Mat lagas i stora kastruller över öppen eld. Vanligtvis, som på bilden nedan, lagas det Ugali och någon läskig grönsaksröra till barnen. Efter att du fått en rostig plåttallrik med mat gäller det bara att hitta någonstans att sitta. Matbord och stolar finns inte till hands så istället får marken, golvet och trappor fungera som lunchmatsal. Här är bestick absolut överskattat.
Så här ser Ugalin ut när den är färdig, som en stor degklump. Här ställer barnen sig i kö och en av de äldre barnen skär ut en bit och lägger upp på tallriken med några slevar läskig grönsaksröra. Allt sköts från golvet!
När det är dags för rengöring av barnen tar man fram en balja med kallt vatten och börjar skrubba med en borste. Inte speciellt populärt bland barnen men det är ju helt förståeligt, de är kalla som små isbitar när de har badat färdigt.
De minsta barnen sover på madrasser i Moms rum, och de lite äldre sover i sovsalar, det finns en för pojkar och en för flickor. Här sover de 3-4 barn i varje säng. Varje barn har en hylla i garderoben där de förvarar sina kläder.
Så ser det ut. Ganska annorlunda från vår trevliga, rena, ordnade tillvaro i Sverige.
Lite bilder från vår dag...
I skolan på religionskunskaps lektionen. Rätt intressant faktiskt. Om hur Jesus gjorde sina lärjungar till "fishers of men".
Vår lunch. Rätt mycket mat avsett för enbart två personer. Syntes ingen skillnad före och efter vi tagit för oss.
Sjukt trötta efter en dag med massor av lek och skoj.
Vi har också lagat mat till vårt kära värdpar idag. spagetti carbonara fick det bli. Riktigt gott, tror dock inte att Ngash var lika förtjust.
Nu ska vi sova riktigt gott! Dröm sött från Agnes och Tintin
Vi spricker - bokstavligen!
Ni flesta av er vet nog att vi båda två innan vi åkte var väldigt oroliga över vad i all världen vi skulle äta när vi kom hit. Allting verkade i våra Afrikaovetande huvud helt och hållet oätligt och vi visste att kilona skulle rasa under dem två månaderna vi spenderar i Nairobi. Vi vill nu bara säga till er alla där ute som är oroliga och väntar er två spinkar återvända till trygga Sverige i mars – DET ÄR HELT OCH HÅLLET OSANNING!!
Vart vi än tittar finns det mat, vem vi än pratar med vill dem ge oss mat, vart vi än hamnar får vi mat. Det är ett ständigt, och då menar vi ständigt, ätande och efter några försök att neka som varit absolut till ingen nytta brukar vi inte ha något annat val än att ge efter, tugga, le, svälja och berömma den utmärkt talangfulla kocken. Ingen kan bli gladare än om man säger att maten dem nyss gjort är god, dem kan leva på det i evigheter. Dessutom är våra portioner i jämförelse till Kenyanerna (även dem fyra åriga barnen på barnhemmet) minimala. Så trots att vi ger efter av ren vänlighet och hugger in i maten som allt som oftast ser motbjudande ut, äter upp och berömmer är det aldrig tillräckligt. Dem tycker att vi äter ohälsosamt lite och dem känner alla ett visst behov av att göda oss så att vi växer till en (enligt Kenyanerna) hälsosam form. Det har till och med gått så långt att ”mom” på barnhemmet vill vara med när vi äter för att kontrollera att vi äter vi tillräckligt – vi måste snart göra någonting åt detta problem!!
Vi har verkligen försökt att slå våra kloka huvud ihop för att göra någonting åt detta ät-problem och vi har länge försökt med att lura i dem att vi bara äter två mål om dagen i Sverige, alltså frukost och middag. Det går inte hem!
Nu drar vi verkligen big time nytta av magproblemen och skyller fortfarande på vi inte riktigt än kan äta, dock vet vi båda två att dem inte kommer gå på det hur länge som helst. Vi behöver hjälp, så, om ni har några förslag på hur vi ska ta itu med mat-problemet tveka inte att kommentera..
Lite saker vi lärt oss om kenyaner...
Kvällarna här hemma spenderar vi gärna läsandes våra böcker. Tintin njuter av Harry Potter och Halvblodsprinsen och jag skrattar så jag får kramp av Liftarens Guide till Galaxen -böckerna. Detta tycker kenyanerna är skumt…
Ngash: ”If you want to hide something from an African person, hide it in a book”
Vi tyckte det var coolt med de fina flätorna många av de afrikanska kvinnorna har och pratade om att kanske göra det också. Detta trodde kenyanerna var omöjligt. Tydligen behöver man en speciell hårtyp…
Dunco: ”This is real African hair (pekar på Maggies huvud), I put my finger in it and comes out with crème from last year!”
I Kenya är viktidealen lite annorlunda än i Sverige. Att vi inte tog nedanstående kommentar som en komplimang hade kenyanerna lite svårt att förstå…
Emilie: ”You are starting to grow fat, good! Soon you will look like a real Kenyan person.”
Hemma hos reportage
På grund av magsjuka, matförgiftning och annat liknande har de senaste fyra dagarna varit förvånansvärt långtråka. Eftersom vi hela tiden måste ha snabb tillgång till toalett har vi varit tvungna att stanna i civilisationen över helgen. Igår gjorde vi ett snabbt besök på Westgate för att käka middag på Artcoffee. Idag har vi gjort ett snabbt besök på The Junction för lunch på Java och biobesök (vi såg Faster, värdelös).
Så på grund av brist på mer intressanta saker att skriva om gör vi ett litet hemma hos reportage. Ett sådant som syster Ellen brukar göra i sin blogg. Ett sådant där hon lägger ut ”bilder med bara fina saker på”. Fast vi tänkte att vi skulle lägga ut bilder med bara fula saker på, för motsatsen hade blivit en utmaning lite väl komplicerad för en måndagskväll. Så här ser det i alla fall ut på vårt rum i South B, Balosa, Nairobi.
(Vi var också tvungna att stanna till på Nakumatt, snabbköp, på vägen hem från The Junction idag för att köpa luftrenare och doftdöljare till toaletten här hemma, haha)
Italiensk middag på svenska
Lördagens tillställning blev inte mindre än middag med en gammal bekant som just nu är belägen i Nairobi. Drygt fyra år har gått sedan vi sist träffade denna otroliga man och då i New York. Igår återförenades vi igen över en mycket god middag på en väldigt mysig italiensk restaurang i centrum. Det var framförallt mycket trevligt att umgås med någon från samma kultur och dessutom prata lite svenska. Tack så mycket Kent för den oerhört trevliga lördagskväll!
I övrigt mår vi betydligt bättre och kan knappt vänta tills vi återigen ska besöka barnhemmet i morgon. Idag blir det förmodligen en liten tripp till "the farm" och antagligen en middag bestående av kanin och get. Det ska bli kul!
Plötsligt händer det!
Vi båda två har länge undrat när vi skulle åka på den förväntade Afrikanska magsjukan, kanske lite feber och huvudverk. Tiden är inne. Jag, Tintin, satt ribban igår med feber, huvudverk och en liten grad av magsjuka. Till min enorma besvikelse bestämde Agnes och värdarna att göra hemmalagad hamburgare och pommes. Något som jag suktat efter sedan dag två i Nairobi, kul! För att sota för det mycket elaka matvalet är Agnes mage inte heller som den en gång har varit idag så nu är det vatten- och CocaColadrickande för hela slanten, en Harry Potter bok och en och annan film. Jag tror vi börjar med baksmällan!
Själavård eller hjärntvätt?
Idag har varit en hektisk dag på barnhemmet. En tjej från Frankrike har precis anlänt till barnhemmet för att volontär arbeta, precis som oss. Hon är väldigt gullig, trevlig och ambitiös. Och Agnes får praktisera lite av sin tres mal Francais. Dessutom var det massor av barn på besök, riset kokade över på lunchen, Ibrahs byxor sprack (hela grenen) och geten smet. Geten hann under sin korta frihet springa ett varv runt kvarteret (med ett dussin barn jagandes efter sig), stånga Ruben i magen så att han trillade rakt på Alexia som trillade och slog sitt huvud i stentrappan och fick näsblod. Riktigt kaos. Dessutom hade vi med oss ett gäng hopp-rep till barnen idag, vilket ledde till att större delen av den så kallade köksinredningen revs ner.
Trots allt detta hade vi lite tid över för att sitta och titta igenom några av de skolböcker som de bygger sin undervisning på i skolan där många av barnhemmets barn studerar och där vi hjälper till med undervisning i engelska. Såhär stod det i Naturkunskapsboken;
"Detta är träd och plantor, det är Gud som har skapat dem. Träd och plantor behöver vatten för att överleva, därför skapade Gud regn. Nu skall vi tacka Gud för att han skapade plantorna. Sedan skall vi tacka Gud för att han gör så att det regnar så att plantorna kan överleva."
Såhär stod det i Socialstudies boken;
"Detta är en kvinna som ber till Gud. Be till Gud gör vi för att våra önskningar skall besvaras. Gud är snäll. Gud skapade oss. Gud älskar oss. Därför måste vi vara trogna Gud. Därför är det bra att be."
"Gud har gett dig din utbildning. Gud har fört din lärare till dig. Du skall därför göra som din lärare säger."
Lite annorlunda än vad vi fick lära oss i skolan. Barnen börjar studera detta vid fem års ålder.
Något annat vi också har lite svårt att anpassa oss till i den Kenyanska undervisningen är hur linjalen ofta används som annat än mätstock.
Nu skall vi äta tillsammans med Ngash och Mercy. Ngash lagar mat och vi är hungriga!
I morgon skall vi tillbaka till barnhemmet igen :)
Turister för en gång skull
Vårt första äventyr i sällskap av endast oss själva!
Efter en väldigt lugn morgon bestämde vi oss för att ta en taxi till ett köpcenter där Java coffehouse är beläget som har världens godaste, och då menar jag världens godaste, mocha shake. Där satt vi i oändligt många timmar och frossa i cheescake, brownie och fruktsallad (extra stor mocha shake också så klart). Till vår stora förvåning och glädje passade vi för en gång skull in, det var till och med två sällskap från Sverige på samma servering som oss, för första gången i Nairobi kände vi oss som riktiga hederliga svenska turister!
Efter njutningen av att sitta och prata svenska med endast varandra och frossa i godsaker gick vi och firade vår turist dag med biotittande, The Tourist.
Nu har vi precis ätit pizza och ska snart lägga oss i väntan på nya äventyr under morgondagen som innefattar barnhemmet och antagligen en massa sömn efter det.
Hoppas att allt är bra hemma, att snön är borta och att dagarna blir ljusare. Till alla LRKare, jag saknar er, verkligen!
/Tintin
Sammanfattning i bilder
Här är vad vi har gjort de senaste två dagarna:
På restaurangen där vi käkade bl.a. krokodil tillsammans med Ngash, Mercy, Danco, Maggie och Dena
Drack världens godaste Dubbel Mocka Milkshake på Nairobi Java Restaurang
Ännu en dag på barnhemmet. Lilla Baby Gift fick presenter från Sverige, och vi åkte på utflykt med några av de andra, lite större barnen.
Mercy, Dena och Maggie lagade en rätt som de kallar för Ugali. Typ majskaka med konsistens som riktigt klibbig mannagrynsgröt, som man äter tillsammans med lite kött och lite grönt. Roligt var att man alltid äter det med händerna! Slibbigt men mättande.
Mätta!
Käkat på en tokig restaurang idag, riktigt coolt men troligen det ställe med mest turister vi varit på sedan vi kom hit. Ganska skönt att inte vara de enda Msungus för några timmar. Ingen som skriker "How are you" efter dig (det enda många av dem kan på engelska, de blir rätt ställda när man svarar, de vet inte riktigt vad de ska göra då, haha). Fick i alla fall en rejäl måltid innehållande bland annat struts och krokodil. Till efterrätt; cheesecake, inte lika god som min men fortfarande helt ok. Och väldigt gott kenyanskt kaffe.
mums, krokodil i Nairobi National Park
Running is the answer to everything
Ännu en dag som varit allt bortom förväntningarna har passerat. På morgontimmarna (som här i Afrika är från 11 till 15) bestämde vi oss för att följa med Ngash och titta på en spelning där hans kompisar skulle sjunga och uppträda. Varför inte tänkte vi, musiken är verkligen intressant och efter att lärt känna dem lite bättre var det ju kul att se hur dem jobbar också. Så vi åkte, stannade så klart till på vägen hemma hos en av dem, där jag och Agnes väntade i bilen och blev tillsagda att det bara skulle ta två minuter. En halv timme senare kom Ngash och Danco (en av vännerna som också skulle spela) helt obekymrade tillbaka. Men om det är någonting vi räknat ut vid det här laget är det hur Afrikanerna aldrig lever efter klockan. Så vi åkte vidare och efter fem min stannade bilen igen, vi gick in och köpte smoothies och efter fem minuters bilfärd insåg vi att vi var tillbaka där vi började. Där gick vi upp till den andra vännen (som vi inte kommer ihåg vad han heter) och drack vår smoothie, kollade lite på tv och pratade. Efter en stund ramlade in mer och mer hiphop killarmed kepsar och bagyjeans i vår ålder. Efter en stund spela dem en skiva och började helt ogenerat att dansa. Där satt vi i soffan med ett gäng afrikanska dansare förstummade och handlingsförlamade, låt oss säga att dem fyra dansarna hö hrm hö hade andra fördelar än bara fantastiska danskunskaper. Mums.....
Helt plötsligt var vi på väg ut igen och återigen en kort bilfärd var vi framme vid destinationen. Detta var alltså en sorts välgörenhet spelning för att uppmana befolkningen att använda preventivmedel. Därför hölls eventet i ett slumområde inte så långt ifrån där barnhemmet ligger. Det var minst sagt uppskattat och väldigt roligt att se Ngash, Danco och han som vi inte k
an komma ihåg vad han heter uppträda (vi tror han heter Owen). Den underbara stämningen och underhållningen blev inte sämre av att Owen (om det nu är det han heter) mot slutet tog upp fem barn och åt gången och lät dem dansa med honom scenen. Vilket var helt otroligt roligt att titta på, danskulturen skiljer sig ganska kraftigt från Sverige, tänk er MTVs hiphop och rappares bakgrundsdansares höftrörelser och rumpor men 15 år yngre så har ni barnen på scenen igår. Dock var vi båda minst sagt lite distraherade av dem andra fyra manliga dansarna som också var på scenen..
Efter spelningen åkte vi tillbaka för att återigen ta en smoothie där vi kom att diskutera sporter och vilka stora idrottare vi har i Sverige (Zlatan, Henke Larsson och Lundberg är välkända). Vi fick också höra (inte helt oväntat) att Kenyaner är väldigt vassa på att springa. "You know when the mom is getting birth and the baby cries? Kenyans, they run!"
FV: Danco, Ngash och Owen (från och med nu kallar vi honom det)
En nästan helt vanlig dag i Afrika
En väldigt lugn dag med härligt avslut. Precis dem orden förklarar vår gårdag. Efter att ha varit hemma hela dagen och tvättat, kollat på Harry Potter, läst, kollat tv, småätit och promt försöka få igång vattnen som tog slut vid tre tiden kom Mercy och Ngash och hämtade oss för att åka till biografen. Till vår förvåning såg den exakt ut som vilken bio som helst. Där mötte upp deras fyra vänner och bestämde oss efter många om och men för att titta på Tron Legacy, värsta killfilmen ever, som tro det eller ej absolut var underhållande. Alla köpte, än en gång till vår förvåning, en coola och popcorn och för en gång skull sen vi kom hit kände vi oss inte helt tagna av situation, detta har vi ju för en gång skull varit med om innan. Hittills hade detta varit en nästan vanlig dag!
När filmen senare var slut, typ klockan tolv, då den vanliga svensken åker hem, bestämde dem sig för att vi skulle åka till ett annat ställe och fika. Så en kaffe latte vid halv ett på natten gjorde i alla fall inte mig tröttare, vilket är nyckeln till att umgås med sex afrikaner halva natten – det var intensivt. Men om det är någonting som vi svenskar borde ta efter så är det att skratta mer och framförallt högre, vilket ingen skyr i detta land. Dem var absolut underbar hela högen och tyckte det var lika roligt varje gång dem sa någonting som chockade oss, tex att den ena tjejens pappa hade 31 syskon, 16 med en mamma och 15 med en annan mamma. Det var liksom inte that big of a deal…
Någonting som vi verkligen också vill framföra är hur underbara våra kära husvärdar är. Ngash och Mercy är fantastiska människor. Det tog två dagar, sedan kände vi oss som hemma här hos dem. De är otroliga! (Ngash är artist så om du söker på Ngashville på Youtube så kan du lyssna på hans låtar, nytt album kommer i April).
Att tvätta i Kenya...
... är inte riktigt som att tvätta hemma. Här används inte någon Vanish Super Duper Multi Action Satisfaction, eller någon Elektolux A300 men super sentrifug och Pro Crystal Programe Limited Edition. Här har vi en balja med ljumet vatten, en tvål och vanligt hederligt handarbete!
By the way..
Detta är vad som krävs för att får ström till våra europeiska stickkontakter!
Barnhemmet
Vi är totalt utmattade! Efter att ha lekt med 30 barn i två dagar, försökt med alla medel för att komma ihåg så många namn som möjligt (och tro oss alla namn är inte vad man kanske förväntar sig vad ett namn ska vara) så är man minst sagt trött. Det har varit två fantastiska dagar på barnhemmet.
Barn som dessa trodde vi inte existerade. Bara av att vara i deras närhet fylls hela hjärtat av obeskrivlig glädje. Efter att bara ha känt dem i två dygn älskar vi dem allihop. Ruben som inte pratar men väldigt gärna gosar, Ben som alltid ler och Mburo som inte kan engelska men som alltid pratar med en är bara tre av 50 otroliga personligheter. Från och till skolan slåss barnen om att få hålla våra händer, när vi sitter ner har vi tre i knäet, tre som flätar och drar isär håret för att se hårbotten och någon som räknar våra leverfläckar. Ett stort intresse idag har särskilt varit att trycka och göra tusen nålar på Tintins brända armar för att fascineras av hur huden går från röd till vit och tillbaka igen.
Natten spenderade vi hos ”mammans” biologiska dotter Emelie som bor ca 10 min från barnhemmet med Matato (små lokala bussar som spelar sjukt hög dunkadunka musik med sprängda högtalare och där ”konduktörerna” hoppar av och på i farten). Trots att Emelie är en trevlig flicka har hon lite svårt att förstå och sympatisera med oss som kommer från en annan kultur, tillexempel kunde hon inte förstå varför vi blev lite skrämda av den gigantiska kackerlackan vi såg i köket. Levnadsstandarden hos Ngash som vi tidigare tyckte var i lägsta laget tycker vi nu efter att ha spenderat en natt hos Emelie är himmelriket. Dusch, madrass och insektsfritt (förutom ödlorna)!!
Äntligen internet!!
Endast fyra dagar men oerhört mycket nya intryck och upplevelser vi aldrig kunnat föreställa oss! Dessutom har vi lyckan att få bo hos och bli guidade av den fantastiske ngashvilleking och hand underbara familj.
Hittills har vi:
Lördag eftermiddag/kväll (vi var klara för att se Nairobi runt 9.00 och satt spända och väntade på att Ngash och hans flickvän Mercy, som vi bor hos, skulle vakna. Vid 16.00 var paret färdiga för avfärd) åkte vi till "the farm" som dem kallar det, Peace, Ngash mamma, och Ngashs bror Hans ställe utanför Nairobi. Vägen dit var minst sagt spännande med en genomsnittshastighet på 150 och där vi båda var 100% säkra på att vi inte skulle överleva mer än ett dygn i Afrika (Sverker, vi lovar dig, detta vill du aldrig uppleva)! Efter drygt 1 timme kom vi ut på smalare och sämre vägar men ack så mycket vackrare natur, föreställ dig Lejon Kungen men 100 gånger vackrare. På ett av dem många stoppen vi gjorde längs vägen där det verkade hoppa in fler och fler i bilen, köpte dem någonting (vi tror det var korv) där dem var ytterst glada över att tvinga på oss att smaka. Efter en väldigt liten stund av övervägande tänkte vi på vad en mycket klok kvinna sa till oss innan vi åkte om att vi måste göra något vi inte vågar minst en gång i veckan, så vi testade. Dem vägrade säga vad det var och när vi stoppat in vars en bit i munnen och förjäves försökte tugga och svälja sa dem i kör - Welcome to Africa!
Väl framme blev vi välkomnade som "the newest and youngest members of the family" av hela familjen. Det med en stor festmåltid innehållande bland annat get, kyckling och kanin (förvånansvärt gott om man inte tänker på hur söta de är, vilket inte var lätt för vi fick en rundtur i kaningården för att mata och mysa med de små sötnosarna, detta 20 minuter innan vi skulle äta deras syskon). Det serverades massor av annat också men vi tänkte att vi mådde bäst av att inte fråga vad det var. Allting var odlat på gården och helt organiskt. Riktigt coolt. Elektricitet eller avlopp fanns inte på gården, utan istället använde vi fotogenlampor och husknuten. Efter maten fick vi se den mest fantastiska stjärnhimmel vi någonsin skådat! Om vi håller med om Timons teori om eldflugor eller Simbas om de framlidna kungarna har vi ännu inte bestämt oss för.
Söndagen kändes lite närmare civilisationen (förutom att det promenerade förbi ett lejon när vi satt och år middag). Vi besökte Nairobi National Park där vi bland andra fick träffa en noshörning, leopard och lejon (simba på swahili, vi har mycket nytta av Lejonkungen). Vi åt gott med utsikt över vildmarken på en Kenyas bästa naturreservat och medunderbart sällskap.
Idag har vi efter många omoch men fixat internet och nya simkort. Vi var på en snabb visit på barnhemmet som vi kommer att spendera större delen av dessa två månader vi har kvar på och det var allt annat än vad vi föreställt oss. Den minsta och då menar vi bokstavligt talat är tre veckor gammal, pytteliten och heter Gift som är en av dem 52 barn vi ska ta hand om under vår allt annat än långtråkiga vistelse.
I morgon bär det av till barnhemmet igen och kommer förmodligen tillbaka på torsdag!
God bless you all
Varma hälsningar från Nairobi
Idag åker jag och min bäste vän till Kenya!
Agnes och Tintin i Eze, Frankrike i Oktober, 2010
Resefeber
Väskan överfull - check
Handbagage överfullt - check
Harry Potter böcker - check
Kompass - check
Första hjälpen kit - check
Fjärilar i magen - CHECK
Nu bär det av till landet längre bort!
JAMBO KENYA <3
