jambokenya

Ni flesta av er vet nog att vi båda två innan vi åkte var väldigt oroliga över vad i all världen vi skulle äta när vi kom hit. Allting verkade i våra Afrikaovetande huvud helt och hållet oätligt och vi visste att kilona skulle rasa under dem två månaderna vi spenderar i Nairobi. Vi vill nu bara säga till er alla där ute som är oroliga och väntar er två spinkar återvända till trygga Sverige i mars – DET ÄR HELT OCH HÅLLET OSANNING!!

Vart vi än tittar finns det mat, vem vi än pratar med vill dem ge oss mat, vart vi än hamnar får vi mat. Det är ett ständigt, och då menar vi ständigt, ätande och efter några försök att neka som varit absolut till ingen nytta brukar vi inte ha något annat val än att ge efter, tugga, le, svälja och berömma den utmärkt talangfulla kocken. Ingen kan bli gladare än om man säger att maten dem nyss gjort är god, dem kan leva på det i evigheter. Dessutom är våra portioner i jämförelse till Kenyanerna (även dem fyra åriga barnen på barnhemmet) minimala. Så trots att vi ger efter av ren vänlighet och hugger in i maten som allt som oftast ser motbjudande ut, äter upp och berömmer är det aldrig tillräckligt. Dem tycker att vi äter ohälsosamt lite och dem känner alla ett visst behov av att göda oss så att vi växer till en (enligt Kenyanerna) hälsosam form. Det har till och med gått så långt att ”mom” på barnhemmet vill vara med när vi äter för att kontrollera att vi äter vi tillräckligt – vi måste snart göra någonting åt detta problem!!

Vi har verkligen försökt att slå våra kloka huvud ihop för att göra någonting åt detta ät-problem och vi har länge försökt med att lura i dem att vi bara äter två mål om dagen i Sverige, alltså frukost och middag. Det går inte hem!

Nu drar vi verkligen big time nytta av magproblemen och skyller fortfarande på vi inte riktigt än kan äta, dock vet vi båda två att dem inte kommer gå på det hur länge som helst. Vi behöver hjälp, så, om ni har några förslag på hur vi ska ta itu med mat-problemet tveka inte att kommentera..