Avsked
Vi har många gånger pratat och undrat över vad vi ska svara på frågan ”Hur var Afrika?” och vi har nog fortfarande inte riktigt kommit på ett bra svar. Hur ska vi kunna göra detta land rättvisa genom att förklara i ord och ett fåtal bilder? Hur ska vi kunna förklara så att personen i fråga kan uppfatta det vi upplevt så som vi uppfattat det?
Vi har nog accepterat att det är omöjligt. Så klart kan vi försöka oss på att berätta och förklara men det är omöjligt för någon som inte upplevt Afrika, Kenya eller rättare sagt Nairobi, att förstå hur det verkligen är.
Att säga att resan helt enkelt rakt igenom har varit fantastik hade varit att ljuga. Den har helt klart varit mestadels underbar men också jobbig, frustrerande och svår. Att leva två månader i ett land som är så långt borta från vad vi svenskar är vana vid och tillsammans med människor som lever under helt andra omständigheter och uppvuxna i en helt annan kultur har varit framförallt spännande men också svårt. Att uppleva ställen som vi aldrig, innan vi kom hit, kunnat föreställa oss, som tog veckor om inte månader att smälta. Att träffa på zebror, giraffer, elefanter och lejon. Göra ”high five” med kenyanerna och få komplimanger för att man inte längre kan knäppa jeansen då man ätit för mycket kolhydrater. Att få se otroliga landskap, hemska landskap och det vanliga (för att vara i Afrika) landskap. Att ha levt tillsammans med djupt troende människor som städigt bad, välsigna och tackade oss. Att höra folk stanna, peka och ropa mzungo efter en vart man än går. Att få träffa på världens mest underbara barn som gett oss så mycket glädje, sorg och ren skär lycka. Att leva utan vatten, utan el och under helt andra omständigheter. Framförallt att få komma hem till Sverige en erfarenhet rikare, med nya perspektiv och med en helt annan glädje och syn på livet.
Om det är något vi aldrig kommer att glömma så är det dem här barnen som verkligen har rört vid våra hjärtan och gett så oerhört mycket. Med en kärlek som den vi har till dessa barn har våra hjärtan under denna resa vuxit och gett oss en obeskrivlig upprymdhet. Är det någon som lärt oss något under denna resa så är det barnen.
Med väldigt många känslor åker vi om några timmar tillbaka till Landskrona. Tanken om att få sova i sin egen säng med en toalett och dusch som man kan lita på att alltid fungera tränger sig med jämna mellanrum in mellan dem jobbiga känslorna att lämna detta ställe.
Herre Gud vad vi kommer att sakna detta barnhem!
Nu har jag gåshud på armarna och tårar i ögonen - IGEN - efter att ha läst ert, vad jag förmodar, sista inlägg på plats i Afrika. Välkomna hem till ett råkallt stormigt Landskrona (hoppas flygen funkar som de ska trots vädret) och stort TACK för att ni genom bloggen även lärt oss en hel del och berikat vår vardag när vi kunnat läsa om era roliga och jobbiga äventyr!
Kram Maria Eriksson, Landskrona
Vilken resa..i text o bild.-Underbart givande.
Varmt tack till ER båda för vad som även blev min lilla resa "såhär lite vid sidan av"
Kram o Välkommen hem.
Heléne
Lyckliga ni, som får uppleva andra kulturer, när ni är unga och har vidöppna sinnen. Ni kommer att ha nytta och glädje av era erfarenheter hela livet. Nairobi är nu inte för er en stad långt borta, utan en plats på jorden, där ni har vänner och dit ni vill återvända. Tack för att vi fick vara med er litet.
Lyckliga ni, som får uppleva andra kulturer, när ni är unga och har vidöppna sinnen. Ni kommer att ha nytta och glädje av era erfarenheter hela livet. Nairobi är nu inte för er en stad långt borta, utan en plats på jorden, där ni har vänner och dit ni vill återvända. Tack för att vi fick vara med er litet.
Jag har egentligen inget att tillaga, men vill anda saga TACK.
Hej, jag hittade precis den här bloggen nu när ni säger hejdå. Men att läsa alla era blogginlägg är en sysselsättning värd all tid. Jag har själv precis kommit hem från Nairobi och jag förstår precis hur ni menar. Man kan inte förklara alla känslor, allt man ser, alla man möter. Nu rekommenderar jag alla att åka till detta magiska land. Det är roligt att kolla på alla bilder då jag själv besökt många av dom platserna. jag hälsade på min släkt där och att få leva med kenyaner är otroligt! jag som känner mig så svensk känner mig nu lite kenyansk. Och det med stolthet!
Oj, vad långt detta blev, men jag vill tacka för en toppenblogg och att ni gjort ett så enormt bra arbete! :D
Det kommer bli tomt att inte ha er blogg att läsa mer. En härlig läsning har ni två givit mig. Välkomna hem!
Nu Blir det här lite Oproffisionellt men vi är en Tjejverksamhet från fisksätra folketshus(Stockholm) och vi ska anordna en välgörenhets modevisning och alla intäkter kommer oavkortat gå till en skola i Kibera, kenya vårt mål är att hjälpa barn från gatan med hjälp av utbildning vi skulle vara jätte glada om ni kunde bidra med några syn punkter, saker man kan tänka på vi behöver all hjälp vi kan få för att kunna ha ett bra event och hjälpa barn i afrika Maila Gärna oss
tack på förhand WWsc
