... är inte riktigt som att tvätta hemma. Här används inte någon Vanish Super Duper Multi Action Satisfaction, eller någon Elektolux A300 men super sentrifug och Pro Crystal Programe Limited Edition. Här har vi en balja med ljumet vatten, en tvål och vanligt hederligt handarbete!
Detta är vad som krävs för att får ström till våra europeiska stickkontakter!
Vi är totalt utmattade! Efter att ha lekt med 30 barn i två dagar, försökt med alla medel för att komma ihåg så många namn som möjligt (och tro oss alla namn är inte vad man kanske förväntar sig vad ett namn ska vara) så är man minst sagt trött. Det har varit två fantastiska dagar på barnhemmet.
Barn som dessa trodde vi inte existerade. Bara av att vara i deras närhet fylls hela hjärtat av obeskrivlig glädje. Efter att bara ha känt dem i två dygn älskar vi dem allihop. Ruben som inte pratar men väldigt gärna gosar, Ben som alltid ler och Mburo som inte kan engelska men som alltid pratar med en är bara tre av 50 otroliga personligheter. Från och till skolan slåss barnen om att få hålla våra händer, när vi sitter ner har vi tre i knäet, tre som flätar och drar isär håret för att se hårbotten och någon som räknar våra leverfläckar. Ett stort intresse idag har särskilt varit att trycka och göra tusen nålar på Tintins brända armar för att fascineras av hur huden går från röd till vit och tillbaka igen.
Natten spenderade vi hos ”mammans” biologiska dotter Emelie som bor ca 10 min från barnhemmet med Matato (små lokala bussar som spelar sjukt hög dunkadunka musik med sprängda högtalare och där ”konduktörerna” hoppar av och på i farten). Trots att Emelie är en trevlig flicka har hon lite svårt att förstå och sympatisera med oss som kommer från en annan kultur, tillexempel kunde hon inte förstå varför vi blev lite skrämda av den gigantiska kackerlackan vi såg i köket. Levnadsstandarden hos Ngash som vi tidigare tyckte var i lägsta laget tycker vi nu efter att ha spenderat en natt hos Emelie är himmelriket. Dusch, madrass och insektsfritt (förutom ödlorna)!!
Endast fyra dagar men oerhört mycket nya intryck och upplevelser vi aldrig kunnat föreställa oss! Dessutom har vi lyckan att få bo hos och bli guidade av den fantastiske ngashvilleking och hand underbara familj.
Hittills har vi:
Lördag eftermiddag/kväll (vi var klara för att se Nairobi runt 9.00 och satt spända och väntade på att Ngash och hans flickvän Mercy, som vi bor hos, skulle vakna. Vid 16.00 var paret färdiga för avfärd) åkte vi till "the farm" som dem kallar det, Peace, Ngash mamma, och Ngashs bror Hans ställe utanför Nairobi. Vägen dit var minst sagt spännande med en genomsnittshastighet på 150 och där vi båda var 100% säkra på att vi inte skulle överleva mer än ett dygn i Afrika (Sverker, vi lovar dig, detta vill du aldrig uppleva)! Efter drygt 1 timme kom vi ut på smalare och sämre vägar men ack så mycket vackrare natur, föreställ dig Lejon Kungen men 100 gånger vackrare. På ett av dem många stoppen vi gjorde längs vägen där det verkade hoppa in fler och fler i bilen, köpte dem någonting (vi tror det var korv) där dem var ytterst glada över att tvinga på oss att smaka. Efter en väldigt liten stund av övervägande tänkte vi på vad en mycket klok kvinna sa till oss innan vi åkte om att vi måste göra något vi inte vågar minst en gång i veckan, så vi testade. Dem vägrade säga vad det var och när vi stoppat in vars en bit i munnen och förjäves försökte tugga och svälja sa dem i kör - Welcome to Africa!
Väl framme blev vi välkomnade som "the newest and youngest members of the family" av hela familjen. Det med en stor festmåltid innehållande bland annat get, kyckling och kanin (förvånansvärt gott om man inte tänker på hur söta de är, vilket inte var lätt för vi fick en rundtur i kaningården för att mata och mysa med de små sötnosarna, detta 20 minuter innan vi skulle äta deras syskon). Det serverades massor av annat också men vi tänkte att vi mådde bäst av att inte fråga vad det var. Allting var odlat på gården och helt organiskt. Riktigt coolt. Elektricitet eller avlopp fanns inte på gården, utan istället använde vi fotogenlampor och husknuten. Efter maten fick vi se den mest fantastiska stjärnhimmel vi någonsin skådat! Om vi håller med om Timons teori om eldflugor eller Simbas om de framlidna kungarna har vi ännu inte bestämt oss för.
Söndagen kändes lite närmare civilisationen (förutom att det promenerade förbi ett lejon när vi satt och år middag). Vi besökte Nairobi National Park där vi bland andra fick träffa en noshörning, leopard och lejon (simba på swahili, vi har mycket nytta av Lejonkungen). Vi åt gott med utsikt över vildmarken på en Kenyas bästa naturreservat och medunderbart sällskap.
Idag har vi efter många omoch men fixat internet och nya simkort. Vi var på en snabb visit på barnhemmet som vi kommer att spendera större delen av dessa två månader vi har kvar på och det var allt annat än vad vi föreställt oss. Den minsta och då menar vi bokstavligt talat är tre veckor gammal, pytteliten och heter Gift som är en av dem 52 barn vi ska ta hand om under vår allt annat än långtråkiga vistelse.
I morgon bär det av till barnhemmet igen och kommer förmodligen tillbaka på torsdag!
God bless you all
Varma hälsningar från Nairobi
Agnes och Tintin i Eze, Frankrike i Oktober, 2010
Väskan överfull - check
Handbagage överfullt - check
Harry Potter böcker - check
Kompass - check
Första hjälpen kit - check
Fjärilar i magen - CHECK
Nu bär det av till landet längre bort!
JAMBO KENYA <3
