Avsked

Vi har många gånger pratat och undrat över vad vi ska svara på frågan ”Hur var Afrika?” och vi har nog fortfarande inte riktigt kommit på ett bra svar. Hur ska vi kunna göra detta land rättvisa genom att förklara i ord och ett fåtal bilder? Hur ska vi kunna förklara så att personen i fråga kan uppfatta det vi upplevt så som vi uppfattat det?

Vi har nog accepterat att det är omöjligt. Så klart kan vi försöka oss på att berätta och förklara men det är omöjligt för någon som inte upplevt Afrika, Kenya eller rättare sagt Nairobi, att förstå hur det verkligen är.

Att säga att resan helt enkelt rakt igenom har varit fantastik hade varit att ljuga. Den har helt klart varit mestadels underbar men också jobbig, frustrerande och svår. Att leva två månader i ett land som är så långt borta från vad vi svenskar är vana vid och tillsammans med människor som lever under helt andra omständigheter och uppvuxna i en helt annan kultur har varit framförallt spännande men också svårt. Att uppleva ställen som vi aldrig, innan vi kom hit, kunnat föreställa oss, som tog veckor om inte månader att smälta. Att träffa på zebror, giraffer, elefanter och lejon. Göra ”high five” med kenyanerna och få komplimanger för att man inte längre kan knäppa jeansen då man ätit för mycket kolhydrater. Att få se otroliga landskap, hemska landskap och det vanliga (för att vara i Afrika) landskap. Att ha levt tillsammans med djupt troende människor som städigt bad, välsigna och tackade oss. Att höra folk stanna, peka och ropa mzungo efter en vart man än går. Att få träffa på världens mest underbara barn som gett oss så mycket glädje, sorg och ren skär lycka. Att leva utan vatten, utan el och under helt andra omständigheter. Framförallt att få komma hem till Sverige en erfarenhet rikare, med nya perspektiv och med en helt annan glädje och syn på livet.

 

Om det är något vi aldrig kommer att glömma så är det dem här barnen som verkligen har rört vid våra hjärtan och gett så oerhört mycket. Med en kärlek som den vi har till dessa barn har våra hjärtan under denna resa vuxit och gett oss en obeskrivlig upprymdhet. Är det någon som lärt oss något under denna resa så är det barnen.

 

Med väldigt många känslor åker vi om några timmar tillbaka till Landskrona. Tanken om att få sova i sin egen säng med en toalett och dusch som man kan lita på att alltid fungera tränger sig med jämna mellanrum in mellan dem jobbiga känslorna att lämna detta ställe.

 

Herre Gud vad vi kommer att sakna detta barnhem!


Tusen tack!

Tillsammans har vi samlat in en summa på 10 842 kr!

Lena och Vida

Paul O

Monica

Gunnel

Helle

Namibia

Inger Edman

Margaretha S

Mamma Eva och pappa Sverker

Kamilla

Pappa Patrik

Syster Ellen Shlashla

Ulla Wirehn

Familjen Hellingwerf

B. Engvall

Maria Erikssom

Helene och Sven

Anette

Mormor Anita och hennes vänner

Stefan Strandberg

Nenne

Paulina P

Monica

Susann D

Helene C

Ewa Tuneback

Och alla andra som glömde skriva namn eller som önskar vara anonyma.

 

Tack är inte tillräckligt, men vi säger det ändå. Tusen TACK till alla er som nu har bidragit till att två stycken barn på Good Samaritan nu har sin High School utbildning säkrad. Därmed en riktig chans till ett riktigt liv och att gå vidare från barnhemstiden. Aldrig kunde vi tro att vi skulle lyckas samla ihop så mycket som vi nu har och att personerna vi är omringade av hemma i Sverige är så villiga att bidra. ”Mom” vill verkligen säga tack till er alla och hon vill att ni ska veta att detta är en god handling som med all säkerhet kommer komma tillbaka till er en vacker dag. Tack!

 

Om det skulle vara så att någon vill hjälpa ytterligare så tveka inte att höra av er till någon av oss. Vi kommer ha fortsatt kontakt med alla våra vänner och bekanta här i Nairobi.

 

Agnes Klintenberg – agnesklintenberg@hotmail.com

Tintin Björnfot – tintinbjornfot@gmail.com


En bra dag

Ytterligare två dagar har passerat i Kents residens. En utav dessa har vi absolut inte gjort någonting annat än att ligga i var sitt hörn av den botaniska trädgården, njutit av fågelsång och underbart (mest för mamma Tove, då Agnes och jag numera föredrar skugga) solsken. Med andra ord tog vi en dag av och hade väldigt härlig semester. Agnes och jag till och med strejkade från att göra plankan…

Dag två var betydligt mer hektiskt. Efter att planerat att ha en stor dunderfrukost tillsammans med Cathrine till barnen bestående av bröd, smör, sylt, varm choklad, banan och mangojuice. Vilket är rena rama lyckan för dessa barn då dem vanligtvis får en torr brödskiva och en kopp te till frukost. För att göra det hela bättre åkte vi efter frukosten till ett badhus (för första gången i deras liv) och när dem kom hem väntade ytterligare en överraskning i form av en godispåse med svenskt godis som vi pysslat ihop. Det finns verkligen inget bättre än att se dessa fantastiska barn så lyckliga. Speciellt över något som vi tar ganska mycket förgivet i Sverige.

Badhuset var minst sagt en upplevelse. Vattnet var kallt, då menar jag kallt, ingen kunde simma och jag tror inte att besökarna här någonsin sett en vit person i badhuset vilket gjorde oss till något i form av apor i bur. Barnen tyckte det var så himla skoj men så fort dem hamnade under vattnet med huvudet fick dem lättare panikkänslor och slängde sig efter en med all kraft och långa naglar, trots att vattnet bara var i knähöjd. Efter tio minuter i vattnet så frös alla så kraftigt så dem samlades till kanten av en av poolerna och klämdes ihop darrandes dit solen nådde fram. Så efter ett antal rivmärken och en lång stund av kyla gick vi, en aning mycket tröttare, tillbaka hem. Det var en otroligt bra dag!

Turbaner har blivit lite av vår nya grej!

God morgon!

Ville bara påminna er alla om att idag är sista dagen på vår insamling. I morgon kommer vi sammanställa och sätta in pengarna på barnhemmets konto. Så alla ni som ännu inte har bidragit får se till att göra det idag! Ha en superdag, vi lägger ut bilder från helgen senare.

Giraffparken

I utkanten av Nairobi, i Nairobi National Park, finns det en Giraffpark där åtta giraffer bor och underhåller besökare. Dit åkte vi igår och det var riktig skoj! Mata och kela med giraffer gör man ju inte varje dag direkt. Vi fick träffa Daisy, som är den äldsta giraffen i parken med sina 19 år, och Lauren som är den största giraffen i parken och många fler. Den yngsta giraffen var bara 1.5 år gammal och jättesöt!

Här är lite saker som ni kanske inte visste om giraffer:

- De kan bli upp till 28 år gamla i fångenskap men bara 20 i det vilda.

- Det finns tre olika sorters giraffer i Kenya; Rothschildgiraff (den de har i giraffparken), Nätgiraff (nordöstra Kenya) och Massaigiraff (södra Kenya).

- Giraffer har väldigt stora hjärtan för att kunna pumpa upp blod hela vägen genom den långa halsen till hjärnan.

- Giraffer kan inte hålla huvudet nedsänkt för länge, då blir trycket i hjärnan för stort och de dör.

- Giraffer är vanligtvis gravida i 15 månader men de kan dra ut på graviditeten och istället föda efter upp till 18 månader om inte omständigheterna är bra när det är dags.

- På grund av att giraffen inte kan hålla huvudet nedsänkt är det nästan omöjligt att transportera en giraff när den är äldre än 2-3 år. Senast de försökte på giraffparken var efter att en av girafferna hade rymt och de var tvungna att köra tillbaka den. Det slutade med att giraffen, Daisy 1, dog av för högt tryck i hjärnan.

- En giraffhane kan väga upp mot 2 ton och kan bli upp till 5,5 meter höga.


PS.

Vår lilla insamling går super! Vi har nu fått ihop en total summa på 6 637 kr! Vilket betyder att Sverige gör det möjligt för två ungdomar från Good Samaritan att gå i skolan hela nästa år! Fantastiskt jobb allihop, fortsätt kämpa nu sista dagarna, så kanske ännu ett av barnen har skolgången säkrad nästa år.

Mamma Tintin har anlänt i Nairobi

Natten mellan måndag och tisdag landade ett flygplan på Nairobis flygplats med en viss Tove Björnfot ombord. Detta innebär tre saker;
för det fösta är det nu sluttampen på vårt Kenya äventyr, i slutet av nästa vecka flyger vi tillbaka till Sverige.
för det andra spenderar vi inte längre varje dag på barnhemmet utan hittar på alla möjliga olika turist saker. På tio dagar ska vi ju försöka visa Tove så mycket som möjligt av det vi upplevt de senaste två månaderna, och lite till.
för det tredje har vårt lugna Kenya liv där vi äter halva dygnet och sover den andra halvan, bytts ut mot något som liknar ett träningsläger. Inget mer sova till tio, istället blir vi väckta halv åtta för att göra "plankan", som är en övning från helvetet. Sedan blir det, istället för söta flingor och jordnötssmör, Blutsaft och ägg till frukost.
I tisdags tog vi mwataton ner i stan för att utföra lite ärenden, shoppa lite roliga afrikanska saker och äta en god lunch på ett av våra favorit ställen, Java. Sedan åkte vi hem för att träffa Peace som kommit hem från Sudan för att hälsa på oss, framför allt Tove.
Onsdagen spenderade vi vid poolen på Hilton. Sol, bad och sedan passade vi dessutom på att få oss varsin massage. Rätt fint faktiskt. På kvällen åkte vi hem till Kent med en Nakumattkasse fylld med grejer till spagetti Carbonnara. Eftersom att Kent på kvällen fick bege sig till flygplatsen för att åka till Paris, passar vi på att låna hans himla trevliga hus här i Nairobi.
Tove njuter av solen och Agnes av skuggan.
Idag har Tove för första gången varit på barnhemmet och hälsat på. Barnen var mer än exalterade över hennes besök. Dessutom bjöds det på mango till alla barnen så det var lite kaos på Good Samaritan idag. Helt slut var vi efter bara några timmar så vi beslutade oss för att bege oss hemåt. På vägen handlade vi med oss lie mat och nu känner jag lukten av currykyckling från köket här i Kents lya. Vi har det rätt så sjukt bra!

Mombasa

Efter en lång biltur och en fantastisk helg är vi tillbaka i Nairobi. Mombasa är en otrolig stad. Om det är för alla oväntade händelser beskrivna nedan, den helt otroligt fantastiska stranden, det klarblå vattnet, vackra fiskarna, trevliga folket med filosofin hakuna matata eller det faktum att vi på vägen från och till Mombasa såg giraffer, elefanter och zebror precis vid vägen som gjorde denna resa till ett minne för livet vet vi inte. Kanske var det dem alla tillsammans, men i vilket fall har det varit en oerhört bra helg, vi gillar Mombasa.

När vi körde in på hotellområdet efter en smått plågsam biltur såg vi skylten ”Ni går nu in på ett alkohol fritt och rök fritt område”. En liten besvikelse då vi har fått en förkärlek till en lokal öl som hade suttit riktigt fint efter en lång olidligt varm resa i bilen. Under lunchen dag två åkte vi in till stan (rättare sagt en bensinmack) för att äta och helt plötsligt dök Owen, Owens bror Fidel och deras kompis Simbo upp på parkeringen. Lagom chockade kändes det för några ögonblick förutom värmen att vi satt på samma gamla pizzeria som vi alltid äter på i Nairobi. När vi efter att tittat på Owens gig kom hem gick jag och Agnes ner till stranden för att ta oss en titt då vi spenderat förmiddagen vid en av hotellets pooler. Där satt vi i mörkret och pratade när Agnes som tittade åt vänster kisade och blev tyst en lång stund. Ur mörkret kom en kamel promenerandes bara någon meter förbi oss medens vi båda gapade av förvåning och snabbt ögade igenom mörkret för att hitta dess ägare.

Morgonen därpå gick vi ner för att ta ett morgondopp i havet. Där träffade vi på en kille som kallade sig Kapten Ken med rastafariflätor iförd endast kalsonger och en massa jamaicanska smycken. Han sålde in en resa med hans glasbåt där vi kunde titta på filskar och snorkla – coolt tänkte vi. Så efter några timmar vid poolen gick vi ner till stranden igen för att träffa Kapten Ken, som inte var där. Lite små besvikna gick vi och satte oss för att ta vår efterlängtade öl på ett ställe vid namn Pirates precis vid båtarna och väntade. Efter en stund kom en liten tjej fram och frågade om vi kunde vara med på bild tillsammans med henne. Visst tänkte vi, så hela familjen kom över till vårt bord och fotade blev vi. Några minuter senare kom dem alla fram igen för att visa hur fotot blev, då tog dem alla våra grejer, våra öl och gick bort till deras bord så det var ju bara gladeligen att följa efter. Där satt vi tills solen gick ner och drack artigt upp alla de ölen dem fortsatte att beställa in, tills servitören kom fram knackade oss på axeln och sa att vi hade en vän som ville att vi skulle sällskapa dem nägra bord bort. Där sitter ingen mindre än Fidel och Simbo och vinkar glatt. Vi bestämde oss för att åka med Kapten Ken tidigt dagen efter istället.

Så vi ställde klockan tidigt för att gå ner till stranden för ytterligare ett morgondopp. Till vår stora förvånelse upptäcker vi att vattnet har försvunnit, i alla fall många meter, alla botarna som under gårdagen låg i vatten var nu strandade. Men till vår förtjusning såg vi Kapten Ken komma skuttandes med hopprep, sina kallingar och rastaflätorna uppsatta i två höga tottar sjungande högt. Med hakuna matata i varannan mening som på swahili betyder ”inga bekymmer”.

Så vi gick upp för att byta om till båtturen, träffade Fidel och Simbo på vägen som bestämde sig för att följa med. Agnes, jag, Fidel, Simbo, båtföraren och Kapten Ken gav oss ut till havs. Det var fantastiskt och skönare kille än Kapten Ken får man leta efter.

När vi senare var på väg hem (tillsammans med Simbo och Fidel då vi av någon anledning inte fick åka tillsammans med dem andra i den stora bilen) blev vi halvvägs stoppade av polisen. Det var tydligen något problem med bilen, men Simbo fixade det hela snyggt genom at ge poliserna några av Owens skivor och sa att dem var nära vänner och den andra i bilen faktiskt är Owens bror. Så med ett par glada poliser vinkandes bakom oss fortsatte vi glatt vår resa tillbaka mot Nairobi. Detta är Afrika!

Fidel provade också på att hålla
Sjöborre och Agnes tillsammans med Kapten Ken
Vi var tvungna att stanna och fota detta fantastiska ögonblick. Vilda elefanter precis vid vägen!

RSS 2.0